Vägen börjar försvinna när snön fallit ner

Man blir lite ledsen när man tänker på det och ändå snurrar det i skallen konstant.
Det är så mycket jag vill men så lite jag kan göra åt det. Jag sitter i en sits jag aldrig suttit i innan.
Hatar att inget veta men vill inte veta, det känns komplicerat men ändå så simpelt.



Fri som en fågel men instängd i en bur?
Frustrerande men samtidigt befriande. Förmodligen var det bättre innan trotts allt.



(Som alla andra år är backarna väldigt höga när de väl kommer. Hoppas bara backen ner är lika brant)


Nedstäng för stunden.
/enpuriga